Tio år med Vitalis - Dags att öka tempot?

Varför går IT-utvecklingen i vård och omsorg så långsamt?
Många undrar. Men inte Ragnar Lindblad, som föreläser på Vitalis 10-årsjubileum.
Han menar att massor har hänt.
– Men det svåraste är kvar. Förändringarna måste kännas lustfyllda. Det handlar om att entusiasmera verksamheten!

Invigningsblocket på Vitalis 2012 leds av Ragnar Lindblad, läkare som driver B3IT Healthcare AB, är ordförande i ICT-gruppen inom Swedish Medtech och sitter med i Socialdepartementets Nationella samrådsgrupp för eHälsa.
I sin jubileumsföreläsning ger han en exposé över det som genomförts under de gångna tio åren, men exemplifierar också de svårigheter IT-utvecklingen ständigt stöter på:
– Vi ska ta fram en svart hund. Så långt är alla överens, säger han.
– Men inom sig har alla en egen bild av hur hunden ska se ut: kanske som en skotte, en labrador, grannens pudeltik eller affärskedjan Nettos logohund.
Problemet, menar han, är att man är överens på en alltför abstrakt nivå.
– I slutändan, när hunden tagits fram, blir alla besvikna. Det här ser jag hända gång på gång: säkerhets- och behörighetstjänster, Pascal, NPÖ, m m.

Stora framsteg
Temat för invigningsblockets paneldebatt gäller trögheten, varför det går så långsamt att införa det alla är överens om. Och hur tempot ska ökas.
Ragnar Lindblad vill nyansera bilden.
– Det har hänt massor, säger han och påminner om hur det såg ut för tio år sedan:
– Då hade landstingen ingen samordnad IT-utveckling. Det fanns landsting som fortfarande utvecklade egna journalsystem, som de tänkte sälja till resten av landet och tjäna pengar på.
Detsamma gällde stödsystem för patient-ID, remiss och labb. Det fanns ingen datakommunikation över landstingsgränserna, ingen allmänt accepterad standard att luta sig mot.
– Alla försökte uppfinna hjulet igen, konstaterar Ragnar Lindblad.
– Idag finns två etablerade informationsstandarder: Nationell informationsstruktur och Nationellt fackspråk. Bara det ett otroligt framsteg.
Men det handlar inte bara om tekniska framsteg. Utan även juridiska.
– Kom ihåg att det då, för tio år sedan, var olagligt för undersköterskor, sjuksköterskor och läkare att ta del av varandras information kring en patient.
– Det var också olagligt att utbyta patientinformation mellan landsting, mellan vårdgivare och t o m inom samma sjukhus. På Danderyds sjukhus, där jag arbetade, hade vi tolv kliniker och tolv olika databaser som inte fick samverka.

Lusten måste till
Nya patientdatalagen, som kom 2008, öppnade upp för informationsutbytet. Idag inser alla att informationen ska följa patienten och vara tillgänglig för den som ska behandla. Även om man inte nått dithän överallt…
– De som säger att det går för långsamt sitter ofta för långt från verksamheten. Det är lätt att sitta i Rosenbad och kräva förändringar, menar Ragnar Lindblad.
– Men människor ska vilja också. Vilja ändra attityder, sitt sätt att arbeta och tänka. Då måste man se nyttan för sig själv. För vi är alla lata, alla egoister.
Den bristande förändringsbenägenheten ser han dagligen, på utbildningar och konferenser. Det som måste till är lust, menar han. Och tycker att Mia Törnblom, som föreläser om ledarskap, hittat en bra formulering.
– Hon brukar säga att vi måste hångla upp verksamheten!
Precis som i begreppets ursprungliga betydelse handlar det, enligt Ragnar Lindblad, om tre steg: att göra klart målbilden, inse att den är trevlig och önskvärd och att man själv måste bidra för att nå den.
– Får vi alla att gilla det nya arbetssättet, om det är lustfyllt, går resten av sig självt. Här har vi mycket kvar att göra. Det hjälper inte att någon minister säger det går för långsamt eller skjuter till tio miljoner…

Nya tider, nya vanor
Ett bidragande utmaning är den pilsnabba produktutvecklingen och förändrade IT-vanor. Verktyg och vägar som används för att hämta och hantera information kan upplevas som föråldrade.
– För fem år sedan visste vi knappt vad en I-phone eller I-pad var. Plötsligt kommer något in från sidan och sätter en de facto-standard. Något som vi inte kunnat förutse, konstaterar Ragnar.
– Och det är självklart inte sista gången: om ett år eller två, eller kanske nästa månad, kommer något nytt från andra sidan Atlanten som påverkar vår informationsstruktur.
Han tror inte att stelbenta regler och förbud är vägen att gå om man ska locka ungdomar, uppväxta med IT, in i vårdyrket.
– De kommer att utöva en stor påverkan. Jag har själv barn som somnar med mobilen i hand. För dem är det självklart att blanda det privata och det professionella.
Ragnar menar att det inte går att blunda för verkligheten.
– Vi måste vara öppna för förändringar. Vi kan inte sätta en svensk standard, som går på tvärs med den anglosaxiska världen.

Visioner är viktigt
Samtidigt ser han faran i att tappa kontrollen över utvecklingen.
– Så får det inte bli, det får inte bli vilda västern.
Hellre då ett lugnare tempo, som säkerställer vårdens kvalitet och integritet.
Så om tio år, när Vitalis firar 20-årsjubileum, frågar vi oss kanske fortfarande varför inget händer, varför det går så långsamt?
– Troligen! Men på ett sätt är det faktiskt bra. Det betyder att vi fortfarande är visionära, fortfarande vill uppnå något, menar Ragnar.
– Det vore förödande om vi istället sitter med armarna i kors och konstaterar: "Nu är vi klara. Jisses, så bra det blev!". Då blir vi snart förbisprungna. Och en gammal revolutionär är det mest reaktionära som finns…